Parasit (2019) (Se den på SVT Play)

Familjen Kim hankar sig fram och tar sin hushållsekonomi ett steg längre. De bor i en billig källarlägenhet som tycks läcka in allt inklusive kissnödiga fyllon, surfar på andras wifi och tar simpla extraknäck som att vika pizzakartonger. En dag kommer Min, en kompis till Ki-woo, sonen i familjen, på besök. Min är en universitetsstudent som extraknäcker som privat engelsklärare åt Da-hye, en gymnasist från en rik familj, Park. Min erbjuder Ki-woo jobbet som hans ersättare. Sedan blir Ki-jung bildterapeut åt familjen Parks yngre son Da-song som är helt insnöad av allt som har med amerikanska indianer att göra. Snart har hela familjen Kim lyckats på olika sätt infiltrera familjen Park. Men det går inte riktigt som de har tänkt sig.

Det är en skruvad klasskildring i form av en svart komedi. Familjen Kim hankar sig fram genom tillvaron även om vissa metoder inte är riktigt moraliskt giltiga. Det är en komplex film där det varken finns uttalade onda eller goda karaktärer. Fattiga personer framställs i filmen som möjligen haft otur genom livet, som till exempel konkursade konditorinnehavare. Det antyds att Ki-jung, dottern i familjen Kim, slutat studera på grund av dålig ekonomi. Kim-woo förlitar sig på en tung suseoksten som ska ge rikedom men som vandrar igenom filmen på olika sätt. Familjen Park bor i ett hus som förre ägaren, en arkitekt, har ritat. Familjen Park tycks inte heller få allt på ett silverfat utan Dong-ik verkar vara en arbetande ingenjör. Dock driver man lite med klassmarkörer och komfort som för en vanlig arbetarfamilj skulle vara absurda. Fattigdomen för samhällets olycksbarn är dock det omvända. Källarlägenheten är inte förlåtande när det blir oväder. Översvämningen blir oundvikligen för familjen Kim som får tillbringa natten på ett provisoriskt härbärge. Och det i kontrast med familjen Parks mer robusta lyxvilla.

Det är en sedelärande historia om än med en komisk twist. Olika klassernas kamp om tillvaron och hur snabbt girigheten kan eskalera. För samhällets lägre sociala grupp är det en kamp om kaksmulorna på det rikas bord. För den övre socialgruppen handlar det mer om status och hög standard i tillvaron. En mörk Mercedes i garaget och kolsyrat vatten i kylskåpet. Och det kontrasteras med den enkla källarlägenheten med få värdesaker som betyder något, till exempel en medalj från en släggtävling från ungdomens ambitiösa tid. Eller en suseoksten som ska ge rikedom. Sedan kommer syndafloden som skiljelinjen mellan fattiga och rika. Det blir till en materiell kamp om för att ens sova med tak över huvud oavsett om det är en gymnastiksal, ett tält eller för den delen ett arkitektritat hus.

Niclas

Filmvetare, tidigare återkommande skribent i Fontänhuset Faluns tidning Inifrån och Ut samt författare till NileSverige – NileCity 105,6 och det samtida svenska medielandskapet.