Triangle of Sadness (2022) (Se den på SVT Play)

Ett ungt modellpar, Carl och Yaya, bjuds in till en kryssning på en lyxyacht. Passagerarna är rika människor som tjänat sina pengar från bland annat vapen, appar och även nyrika oligarker från Östeuropa ingår bland passagerarna. Kryssningen går dock inte som planerat och det får omdanande konsekvenser. Och som sidohandling prövas kärleksrelationen mellan Carl och Yaya.

Triangle of Sadness driver med modevärlden och den ytliga rikedomen. Det är mycket barbröstade män. Mycket märken och dess olika status. Modellen Yaya driver även ett framgångsrikt konto på Instagram som influencer.

Filmen skildrar också tydliga hierarkier mellan förmögna och arbetare. I det fallet de förmögna passagerarna på lyxyachten, servicepersonalen och besättningen. Kaptenen, med den högsta positionen på yachten, bryter dock mönstret och gör sig lite som han vill. På kaptensmiddagen medan passagerarna äter ostron, rysk kaviar och tryffel äter kaptenen istället hamburgertallrik som om det vore vilken vägkrog som helst. Kaptenen är också uttalad marxist och diskuterar gärna politik med nyrika ryssar på lyxyachten. Besättningen får dock inte kommunicera med passagerarna, än mindre visa upp sin svettiga bringa. Konsekvensen blir då att man blir hemskickad. Det är besättningen som städar golvet och toaletterna till tonerna av Refused medan passagerarna roar sig.

Dock kommer hierarkin på båten att omkullkastas. Det är som om ytligheten inte betyder något i längden. Influencers skulle utifrån föräldragenerationen betraktas som inte ett “riktigt arbete”. Det vill säga ett arbete som på hemtjänsten eller på fabriksgolvet. Med ett sådant uppvaknande in i ett annat samhälle i ett annat sammanhang uppstår nya villkor. Borta är influencers glammiga framställning av rikedom och flärd. Inte ens vilken titel man hade på båten spelar någon roll. Helt plötsligt är det viktigare att vara jägare och fiskare. Kunskapen om att göra upp eld blir viktigare än att bli fotograferad och visa upp på Instagram. Den egna statusen innan betyder ingenting. Den som bidrar mest till gruppen blir den som istället har högst status. Men alla i den gruppen blir även tvungna att hjälpa till. Misskötsel bestraffas. Att muta sig fram med en Rolexklocka är en klen tröst i sammanhanget.

Triangle of Sadness skildrar en hierarki med de rika och ytliga på toppen. Efterhand uppstår nya omständigheter och hierarkin vänds upp och ner och nya förutsättningar upprättas. Efter dessa premisser förhåller sig karaktärerna till ett slags primitiv stenåldersliv där den som bidrar mest i gruppen får högst status. Det är en slags existentiell skildring i form av satir av modevärlden och bland de förmögna som byggt sin rikedom i det stora hela i princip på luft.

Niclas

Filmvetare, tidigare återkommande skribent i Fontänhuset Faluns tidning Inifrån och Ut samt författare till NileSverige – NileCity 105,6 och det samtida svenska medielandskapet.